Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - I. Brott och Straff (Den 18 Januari 1256)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opassande denna bön var, svarade honora icke
derpå, vände samtalet på något annat, och
lemnade snart rummet/’
"Den heliga Jungfrun vare lofvad; ty, är
min broders själstillstånd så, som du
beskrifver det, då hade den minsta småsak kunnat
gifva anledning till obehagliga uppträden."
"O, min Gud; men det stannade ej härvid,
och detta har jag alt förebrå mig."
"Ännu en gång, jag förstår dig icke."
"Så hör då och döm. Jag har skrifvit till
honom."
"Skrifvit till honom? Omöjligt! Hertig
Ludvigs af Bajern gemål har kunnat glömma sig
derhän, att skrifva till riddar Rucho von
Ottlingei’-?"
’’Ja, ja; men hör mig då först. Du vet
huru mycket min gemål, under denna
olycksaliga belägring, utsatt sig förde största faror,
huru hans tapperhet, hvilken nästan öfvergår
till förmätenhet, förledt honom, vid hvarje
stadsboernes utfall, till de oerhördaste
vågstycken. Bref på bref har jag skrifvit till
honom, lör att varna honom, för att vid vår
kärlek besvärja honom, att ej i blindt
öfvermod trotsa faror och död; förgäfves. Då
tänkte jag: jag vill försöka den sista utvägen.
Ottlinger är beständigt omkring Ludvig, eger
hans oinskränkta förtroende; jag vill söka
förmå honom alt intala min gemål att med
första återvända, och skref derföre till honom,
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
