Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - II. Vännerna (1264)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Och, vördade fader," tillade Konradin,
"oin jag vågade bedja dig • . .
’’Säg ut, min son!"
’""Ofta har du, i dina berättelser om min
älskade, olycklige faders öden, nämnt den fara,
hvaruti han en gång sväfvade i Regensburg;
men hvari denna bestod, och huru han blef
frälsad, har jag aldrig fått veta. Det
känner du säkert, min fader."
"Ja, min Konradin svarade biskopen. "Du
väcker väl derigenom hos mig ganska
smärtsamma minnen; men jag vill dock göra dig
till viljes, emedan den innefattar en så
vigtig del af din faders lif. Sätt er, mina
söner.
Gubben intog nu en plats på stenbänken,
ynglingarne satte sig på hvar sin sida om
honom, och denne började;
"Såsom du vet, Konradin, hade påfven
Innocentius ej allenast slungat bannstrålen
emot din farfader, kejsar Fredrik II, utan
äfven utsträckt bannlysningen till din
fader, konung Konrad IV. Han uppmanade
derföre alla myndigheter, så andliga som
verldsliga i hela Tyskland, vid interdikt och
de hårdaste kyrkostraff, till affall från honom,
samt att träda på motkonungens, grefve
Wilhelms af Holland, sida. Biskopar, hvilka
icke genast lydde, blefvo afsatta, och
tiggarmunkar utsända, att öfverallt predika
korståg mot konung Konrad, och enhvar för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
