Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - II. Vännerna (1264)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan, befriade Konradins fot, och lat nu
hästen fortsätta sitt rasande lopp.
Blek men skön låg Konradin der, med
slutna ögon; färgen på de långa, gullgula
lockarne syntes knappt för blod och damm.
Nästan likaså blek som han , sprang
Fredrik af sin häst, befallte den ditilande
rid-knekten att binda hästarne vid ett träd och
skynda ned till floden, för att hemta friskt
vatten i sin hjelm. Derpå knäböjde han
bredvid Konradin, och sökte med sin näsduk
hämma blodflödet. Snart var ridknekten
tillbaka, såren aftvättades, och nu märkte
Fredrik till sin innerliga glädje, att intet af dem
var djupt eller farligt, emedan den fina
sanden på landsvägen lyckligtvis endast
afskaf-vit skinnet på bakre delen af hufvudet,
äfvensom på några ställen af axlar och händer.
Sedan han i hast förbundit hans hufvud ,
bar han nu, med tillhjelp af ridknekten,
Konradin till sidan af landsvägen, satte
honom på gräsvallen, uppknäppte hans lifrock ,
bestänkte hans ansigte med vatten, och snart
hade han den tillfredsställelsen att se honom
småningom komma sig före. Matt öppnade
slutligen Konradin ögonen, for med handen
öfver dem, liksom ville han erinra sig hvad
som föregått, fästade dem derpå på Fredrik,
och såg länge på honom med uttryckslösa,
förvirrade blickar; men på en gång
återgingo hans Ögon sin fordna glans, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
