Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - III. Mötet (1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redo bakom dem, förde sina herrars jagtspjut,
och hela den öfriga delen af denna muntra
trupp var dels beväpnad med sådana, dels
med armbost; men deremot saknade man
på furstarnes och riddarnes händer de med
hufvor försedda falkarne, hvilka annars på
jagt utgjorde deras vanliga oumbärliga
sällskap; ty nu var endast fråga om att fälla ett
vildsvin, som anställt grufliga förhärjningar
i de kringliggande byarne.
Knappt hade de inkommit i den täta,
ofantliga Thiiringerskogen , förrän hundarne släpptes
lösa. Det varade väl ej länge, innan de fingo
upp; men det var allt endast mindre djur;
vildsvinet kunde icke uppspåras. Så hade
jagten med omvexlande lycka varat, tilldess
solens lodräta strålar tvingade jägarne att
söka en efterlängtad hvila.
"Se, hvilken herrlig skugga dessa uråldriga
ekar bjuda oss," utbrast Konradin, i det han
drog tyglarne åt sig. "Här skall hvilan smaka
dubbelt skön."
"Och den frodiga gräsvallen derunder,"
svarade Fredrik, "tyckes liksom längta efter att
få bära de förråder vi medföra. Jag känner
mig så hungrig, att jag tror det jag, i fall
vi redan hade anammat det sköna vildsvin,
som hela dagen narrat oss April, och för hvars
skull vi nu äro här, skulle kunna ensam
förtära ena hälften; stekt, det förstås."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
