Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - III. Mötet (1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid åtföljd till skogsbrynet af sin ende
förtrogne och vän, orh derjemte blef han, från
att vara den kallsinnigaste jägare, nu den
røest nitiske, för att, under sitt rätta namn,,
söka att behaga marggrefve Dietrich ,
hvilket äfven så öfver all förmodan lyckades, att
denne flera gånger gaf vinkar derom, att han
hade en skon dotter, och ville införa honom
i sitt jagtslott, såsom han kallade den gamla
borgen. Men som detta ej ingick i
Konra-dins plan, visste denne att under många slags
förevändningar afstyra det.
Huru oändligt på en gång ljuf och bitter
föreföll ej Konradin denna tid! Han jemförde
sig ofta i tankarne med sin stamfader, den
store kejsar Fredrik Barbarossa, och
hemligheten samt renheten i hans kärlekshandel gaf
den verkligen någon likhet med kejsarens och
Gelas. Bitter var dock denna tid; ty han
fruktade, att den enkle väpnaren i
Constan-tias hjerta kunde utträngas af ryktet om den
lysande furstesonen, hvilket fadern troligen
ej underlät att till henne framföra och
förskona; men huru gladt öfverraskades han
icke en dag, då Constantia, under ett förtroligt
samtal, yppade för honom, att hennes fader
oupphörligt plågade henne med de
osmakligaste, mest öfverdrifna beskrifningar på prins
Konradins skönhet och öfriga förträffliga
egenskaper, samt i förblommerade talesätt nämnde
honom såsom den ban skulle önska sig till
Hohenstaufen. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
