Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - V. Den oförmodade Underrättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 —
afdelningarne af hären skulle anfalla på
denna punkt, för att derigenom bestämma
segern. Men i detta afgörande ögonblick
ropade en krigare till honom: ’O, min konung,
se hvilken betydlig skara af våra öfvergår till
fienden! Se huru förrädiskt de ffy derborta!’"
Då Manfred förskräckt vände sig om, föll
hans med en silfverörn prydda hjelm från
hufvudet, och han utbrast: ’Detta är Guds
finger. Nu ser jag att min timma är slagen;
ty jag har med egna händer spänt på mig
hjelmen så säkert, att den aldrig af sig sjelf
kunnat falla af/ Derpå fortfor han,
vändande sig till den åldrige Occursio: ’Du var
kejsarens, min faders, munskänk, hvilken han
framfor alla andra anbefall te mig; gif mig nu
ett godt råd/ — ’Det är för sent; ty
förrä-darnes flykt har bragt oordning och
modlöshet i hela hären,’ svarade denne vemodigt.
’Hvar äro nu edra diktare, gigare och
musikanter, hvilka ni värderade långt högre, än
riddersman och krigare? Låt dem försöka om
de kunna få Carl att dansa efter sin pipa. Ett
godt råd kommer således för sent; men ert lif
vill jag frälsa, på bekostnad af mitt eget.’"
"Han påtog sig konungens hjelm, mantel
och öfriga kännetecken, och störtade sig i
striden. Jag såg den trogne tjenaren förblöda
vid min sida; men hans herre blef dock ej
räddad. Ty då denne rundtomkring sig
endast fann flykt och förräderi, kunde vi ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
