Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - VI. Beslutet (1267)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
varma Italien, har alltid förrädiskt, likt ers
smäktande siren, lockat Hohenstauferna till
sig, för att sedermera utsuga deras märg,
deras blod. Din far, den herrlige,
lednads-friske Konrad, blef han ej vid 26 års ålder
dödens rof? Och ändock vill du, den siste
af din stam, utan beskydd, utan hjelp,
utsätta dig för de faror, för hvilka dina
förfäder dukat under? Nej, hör förnuftets, hör
din moders röst, blif qvar!"
*’Med rördt hjerta emottager jag dessa
uttryck af den huldaste moders ömhet. Men
månne ej äfven moderskärleken stundom är
blind? Ers majestät har sagt, att jag vore
utan beskydd, utan hjelp. Jag hemställer till
edert eget omdöme, huruvida så är, då min
älskade styffader, den ädle grefve Meinhard af
Görtz, under det förestående tåget sjelf vill
vaka öfver mig, då sjelfva min morbroder,
hertig Ludvig af Bajern, förenar sina skaror
med mina och följer oss. Är jag äfven då
utan beskydd? Och är jag väl utan hjelp,
då, enligt de här närvarande sändebudens
försäkran, nästan alla norra Italiens städer
förklarat sig vilja understödja oss med penningar
och manskap? Är det ej så, ädle herrar?"
"Med gods och blod äro vi er tillgifne,
nådigste herre," ropade alla sändebuden med
en mun.
"Hör ni nu, min mor; nekar ni mig ännu
ert bifall?1’ utbrast Konradin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
