Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - I. Den första Helsningen (1267)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150 —
"Du är min gode engel!" ropade han,
omfamnande honom; "jag skall aldrig glömma
denna stund."
"Måtte jag alltid förblifva det!" suckade
den unge pågen nästan omärkbart,
besvarande förra delen af Konradins yttrande.
Nu samlades här småningom några jägare,
med hertig Fredrik i spetsen, hvilken på det
lifligaste förebrådde sig, att genom sin
otyglade jagtlust hafva gifvit anledning till
denna sin väns fara. Då Konradin berättade sitt
äfventyr, utbrast Fredrik: "Ah, det var
säkert den beryktade stengetsjägaren Jacobus
Riedl, om hvilken vi i går afton hörde så
mycket talas, men som vi icke kunde få till
följeslagare, emedan ban längesedan gått ut
på jagt, och flera dagar, ofta veckor, brukade
vara borta !’J Men de medlöljande Tyrolarne
ruskade på hufvudet, och hviskade
sinsemellan: "iVej, alpkonungen , nlpkonungen var det."
Himlen hade åter klarnat samt ovädret
upphört, hvilket i dessa berg brukar vara af
föga varaktighet, men så mycket häftigare
medan det påstår, och man återvände,
uttröttad af dagens mödor. För Konradins
inbillning sväfvade länge denna blid, och ban
visste ej, om han skulle taga den för en
menniska eller något öfvernaturligt väsen ,
hvilket velat varna honom.
Dagen derpå anträddes tåget öfver Alperna.
Ju iängre man kom, ju vildare blef nejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
