Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - IV. Återseendet (1268)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 211 —
och skönt; fruktar du icke, att denna rena
sällhet kan grumlas, att dessa förtärande
eldsblickar från en italiensk flickas ögon skola
komma dig att glömma mina, skola bränna
ditt hjerta till aska, såsom jag i min
barndom hörde omtalas i en saga?"
"Nej," svarade Konradin, och hans öga
blixtrade; ;,ehvad än må hända, för detta
fruktar jag icke. Hvad, svartsjuk, redan
svartsjuk, min Constantia? Kan du väl befara
något sådant, du, som för mig uppoffrat
fader, hem, som så många gånger frälsat mitt
Jif, hvilken jag är skyldig en tacksamhet
utan gränser ..."
"Tacksamhet, ja!" suckade Constantia.
"Jag vet hvad du vill säga; men hör mig
till slut. Tacksamhet kan glömmas, kan
kallna, men ej den första, rena kärleken,
den som oupplösligt genomglödgat tvenne
själar. Således, min Constantia, om jag än,
inför dina ögon, ser mig tvungen alt med
vänlighet bemöta än den ena, än den andra
af de mäktiga mäns döttrar, på hvilka
hela min välfärd, utgången af detta företag
hvilar, så var dock öfvertygad, att mitt hjerta
ensamt och odeladt tillhör dig. Men du , du
sjelf, Constantia, akta dig att icke du sjelf. .. "
"Hvad, kan du verkligen tro det; nej, det
gör du ej. Jag heter ju Constantia, den
beständiga, och dessutom förmodade jag . . . "
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
