Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - V. Spådomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 234 —
upplyftade Agnese, och hon, lik en segrens
gudinna, satte den friska lagerkransen på hans
hufvud, då var det ej underligt, om
hänryckning bemäktigade sig allas sinnen, och
luften darrade af de högljuddaste jubelrop, som
ännu skakat Capitolii murar.
En afton, några dagar efter detta
högtidliga mottagande, som till hög grad stärkt
modet hos Konradin och hans här, smögo sig
tvenne i sina kappor väl insvepta gestalter
ut genom en lönport på Theodoriks borg,
eller, såsom den sedan kallades, S:t Angelo.
Utkomna sågo de sig försigtigt omkring, för
att göra sig förvissade, det ej någon skulle
hafva märkt dem; men gatorna voro tysta och
öde. Hattarne voro väl djupt neddragna
öfver ansigtet; men på guldsporrarne kunde
man dock märka, att de voro riddare. Regn
hade fallit hela dagen, och ehuru det mot
aftonen saktat sig, var dock himlen ännu
Öfverdragen af mörka moln. Stundom
framblickade väl månen, ehuru endast ögonblickligt,
för att göra det derpå följande mörkret så
mycket mera fasaväckande; men ingen enda
vänlig stjerna glänste på himlen. Våra
vandrare ställde sin gång nedåt Tibern. En båt
emottog dem här, och öfverförde dem till
andra stranden. Bredvid sig, ej långt derifrån
på floden, hörde de väl årslag, men gåfvo ej
akt derpå. "Se så, nu äro vi i Trastevere,"
ropade den ene, då de landstego.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
