Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VI. Slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 246 —
"Våga det ej en gång till, utan mitt
samtycke," utfor Carl; "ty det kunde bekomma
dig illa. Du vet, att jag icke tål sådana
lättsinniga, fåfängliga nöjen. Och dessutom
turbaner och hedniska flickor! Bort och
tacka ert kön, att intet värre händt er, för
denna djerfhet att våga er i mitt läger! Bort,
säger jag!"
Modfällda aflägsnade sig dessa Orientens
tjusande döttrar.
Bakom konungens stol hade under bela
måltiden, utom en mängd tjenstgörande
hofmän,äfven en person stått, hvars besynnerliga
yttre väl förtjenade uppmärksamhet. Det var
en lång, ytterst mager man, med snipiga, på
sidorna öppna kängor, tätt åtsittande
benkläder och en öfverklädnad nedtill försedd med
uddar, allt af de mest skrikande färger. På
hufvudet bar han en hufva, som slöt till
kring ansigtet, med en lång spets baktill, och
tvenne flaxande öron på sidorna, hvarvid
små silfverklockor sutto, hvilka vid minsta
rörelse pinglade. Det var konungens
hofnarr, Capriccio. Denne gick nu fram, utan
att visa minsta vördnad, lade sin hand
förtroligt på konungens axel, och yttrade: "Nej,
nu börjar du på, guffar, att göra för
mycket intrång i mitt rike. Det här är för
besatt. Ingenting får vara i fred för dig. I
sjelfva narrarnes rike vill du göra
inkräktningar. Men det skall ej ske, del säger jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
