Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Så lätt narrar du mig icke, flicka!"
ropade Frangipani med dundrande röst.
"Härunder ligger något förborgadt. Sanningen
måste i dagsljuset, med godo eller ondo, lika
godt. Lyckligtvis," fortfor han och kastade
sig i en länstol, "kan du få besinna dig på
ett bättre svar, emedan på min befallning
redan ett par af mina fartyg förfölja de
flyende. De kunna ej undkomma."
Agnese vred sina händer af förtviflan.
"Tror du icke," återtog han, som såg
hennes ångest, "att flera härvarande märkt de
dyrbara kläder och halskedjor fremlingarne
sökte dölja under sina pilgrimskåpor, eller,
om detta undgått deras spejande blickar, de
åtminstone icke skulle märkt den blixtrande,
ovärderliga juvelsring den ene af dem bar
på fingret?"
;’Nåd, nåd, min far!" ropade Agnese och
störtade på knä. "Ja, jag vill bekänna allt;
men låt de stackars flyktingarne undkomma!
Återkalla denna grymma befallning; ännu är
tid dertill."
"Således är det verkligen Konradin och
hans förnämsta anhängare?" frågade
Frangipani, häftigt uppspringande.
"Ja, men skona dem, min far! Vanära
icke er, bela er stam i verldens ögon genom
deras tillfångatagande."
"Bry du dig ej om hvad verlden säger om
mig; derföre ansvarar jag sjelf. Tänk hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
