Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 278 —
kalla allt detta i ert minne, och ni skall ej
längre vara döf för min hön: fräls oss!’2
"Men sedermera — " började Frangipani
förlägen.
•"Sedermera, såsom ni torde erinra er,
Frangipani, erhöll ni sjelf riddarslaget af
kejsaren, min farfar, hvarigenom, mellan
ridderligt sinnade, ett heligt förhållande af
tillgifvenhet och tacksamhet alltid plägar
uppkomma. Visa nu den senare mot hans
sonson, mot mig; understöd den rättmätige
arf-vingen till Neapel att åter komma i besittning
af sin krona, och en belöning, så stor ni
någonsin kan önska eller hoppas, blifve er. I
den här jag ernår uppställa skall en af de
förnämsta platser tillhöra er; med
värdigheter, förläningar och guld vill jag Öfverhopa
er; hör blott denna gång ärans och dygdens
röst."
Förvirrad å ena sidan af alla dessa
bländande löften, hvilka lade en betydlig tyngd i
vigtskålen till Konradins fördel, men å den
andra inom sig öfverläggande, huru högt spel
han vågade, då han satte sig emot påfven och
konung Gari af Anjou, var Frangipani på väg
att lyssna till de förra, då en lifknape
anmälde, att kardinal Malabranca med talrik
betäckning stod utanför borgen, och i den helige
faderns namn begärde att blifva insläppt.
"Kardinal Malabranca!" ropade riddar
Frangipani, glad att erhålla någon förevändning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
