Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 280 —
"Alt allt vidare nekande är öfverflödigt,’*
inföll Malabranca. "Lyd, eller skall kyrkans
förbannelse ..."
"Ja g bor lyckligtvis nära hafvet,
reveren-dissime," svarade riddaren med ett nästan
omärkligt leende.
"Tror ni då, att jag kommit ensam hit,
att jag ej har makt att utföra, hvad jag
finner af nödvändigheten påkalladt? Öfvertyga
er sjelf."
Han förde honom till tornfönstret,
hvarifrån man hade utsigt åt borggårdarne, den
kringliggande nejden och längst bort hafvet."
"Är det på dessa eders reverenz förlitar sig?"
började Frangipani leende, och visade på den
trupp af ryttare, som medföljt kardinalen,
och hvilken man såg i god ordning uppställd
på en af borggårdarne, "så får jag underrättaer,
att besättningen på denna borg är minst
dubbelt så talrik."
"Lyft er blick litet högre, utåt hafvet.’"’
Frangipani följde med ögat kardinalens
anvisning, och steg ovilkorligt ett par steg
tillbaka af förskräckelse. Såsom slagen af
åskan, kunde han ej framföra ett enda ord.
Kring den vida bugt, som bildades af hafvet
vid den lilla flodens utlopp deruti, syntes i
en halfcirkel galer vid galer, och på alla
fladdrade den neapolitanska flaggan.
"Det är blott konung Carls amiral, Robert
af Lavena, med sin flotta," sade kardinalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
