Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - IX. Fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 313 —
stred för den rättvisa saken. Den helige
fadern var min personlige fiende. Jag störde
ingens lugn, utan medförde det tvärtom åt
landet. Carls lif hotades af mig endast i
öppet fältslag; att leja banditer eller hvad
som menas med denna tillvitelse i slutet af
domen, en sådan tanke kan uppstå endast
en Baris hufvud. Den vanlige röfvaren
tager endast penningpungen; Carl deremot
tager min krona. Måtte en högre Domare
förlåta honom det, såsom jag gör det; och äfven
er, Bari, som lik tigern lefver af det blod
den suger af sina offer, äfven er förlåter jag.
Må ej en efterverld förvandla denna förlåtelse
i förbannelse! Jag har slutat. Lemna mig!"
Rundtomkring var en dödstystnad, afbruten
endast af de skäggiga legoknektarnes
snyftningar; sjelfva Bari kunde ej frambringa ett
enda ord, och tysta lemnade de fängelset.
Då föllo åter de båda olyckliga ynglingarne
i hvarandras armar, och kunde för rörelse ej
på länge tala. Slutligen började Konradin
med svag röst: "Kommer du ihåg, Fredrik,
min rysning, min mörka aning vid inträdet i
domkyrkan uti Verona? Nu förstår jag den.
Allt blir nu tydligt och klart för min blick.
Väl skulle vår bana gå genom blod, men
genom vårt eget och till en bättre verld."
"Och likväl är denna så skön, oaktadt alla
de oförrätter, de förföljelser vi lidit," svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
