Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Stensö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
dens märkligaste män, ehuru icke befryndad med de
allt mera i makt stigande Folkungarne.
Fru Ingrids blick gick från man till man, under
det de hälsade henne och bänkades i salen. Flere
gånger öppnade hon läpparna såsom för att säga
något, men hon tillslöt dem åter. Slutligen då alla stodo
kring matborden och kapellanen på latin välsignat
maten, utbrast hon: »Hvar är min fosterbroder, Sune
Erengislesson?»
Den ene af gästerna såg på den andre, ingen
hade gifvit akt på, att han fattades. Alla hade sett
honom vid samlingsplatsen i skogen efter björnens
fall.
»Sannerligen, fru Ingrid,» sade slutligen en af
männen, »måste herr Sune hafva fördröjt sig på
något sätt i skogen och är utan tvifvel här om en kort
stund.»
»Man påstår,» sade fru Ingrid, »att landet
hem-sökes af skogsmän, och våldsgärningar tim a icke
sällan. Hur kunden I lämna en stallbroder, som följt
eder på jakten, allena i skogen, sedan mörkret
fallit på?»
»Var utan farhåga!» svarade husets herre.
»Fredlöse hemsöka visserligen nu landet, men när landets
främste män jaga, då fly skogsmännen till sina kulor,
långt mera skygge än hind och rå, och ingen
skogsman vågar att anfalla Sune Erengislesson, häradets
höfding. För visso skall han vara här inom kort.»
Männen satte sig vid de dukade borden, horn
och bägare gjorde - sin rund, ingen oroade sig öfver
den gäst, som fattades. Fru Ingrid var liksom alla
den tidens kvinnor van att öfvervinna sin oro, och
hon öfvervakade uppmärksamt de tärnor och svenner,
som kommo och gingo med de bräddade dryckeskär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
