- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
61

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I köpstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

»Ja viljan den finnes för visso,» sade flickan, »och
säg nu, hvad det är, så får jag se, om jag kan.»

»Du är ju matmoder i din faders hus,» sade
kyrkoherden, »och du kan väl i det stora huset finna
någon vrå åt en sjuk kvinna. Vi hafva hyst henne
här under flere månader.»

Elsas ögon vidgades af förvåning. »Det har jag
ingenting hört om förut,» sade hon.

»Ja,» sade magister Nicolaus ock kunde icke
hindra sig från att småle, »det är nog sant, att en
borgmästare tillhör stadens öfverhet och att man icke
bör undanhålla öfverheten kännedom om den, som
man hyser i sitt hus, men jag tog det ändå på mitt
ansvar. Sitt nu ned, lilla Elsa, och hör hvad jag
har att förtälja dig: Det var vid midvinterstiden och
mycket kallt, såsom du kanske minnes. En af mina
gamla vänner och ämbetsbröder sände mig ett bud.
Han var sjuk och kunde icke förrätta mässa, och han
bad mig komma eller sända min kapellan för att göra
det i hans ställe. Jag for själf, höll mässa och
töf-vade sedan en dag hos den sjuke. Men sedan for
jag hem. Jag besökte dock under vägen en annan
och blef länge uppehållen. Det började skymma, då
jag for, och man bad mig stanlia kvar, emedan
vargarne voro förundransvärdt djärfva under den skarpa
kölden. Men jag hade göromål hemma påföljande
dag och for därför. Det var bitande kallt. Jag
svepte min fårskinnspäls tätt omkring mig och drog
upp hättan öfver hufvudet. Jag var ensam, och mer
än en gång hörde jag vargarne tjuta, men de skrämde
mig icke. Jag är gammal nu, men då jag var ung,
bestod jag mer än en dust med vargar. Min häst
var likväl rädd, och han for af öfver fälten såsom en
fågel. I en hast kastade han åt sidan och stod se-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free