Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I köpstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De ötä i så liåig samfärdsel med de tyska
städerna,» sade mästersvemien. »De få se nya sätt
och nya arbeten, och så försöka de att tillämpa och
omdana hvad de se. De pmisa och mfatta stenar på
ett annat sätt än mäster Eskil i Suderköpung. De
liafva nyare former på silfverpärlor och hängsmycken.
Men när fråga är om gravering och anläggning med
den mörka silfverblandningen, då, jungfru Elsa, är
eder fader utan gensägelse den främste mannen.»
inSkada, att han icke vill försöka med
smältfär-ger,» sade Elsa och sköt relikgömman ifrån sig.
»Men, jungfru Elsa,» sade mästersvennen blygt,
»om jag i alla fall skulle försöka.»
Hon skakade på hufvudet. »Nej, nej.»
»Men,» fortfor han, »om jag redan hade
försökt? Viljen I se? Jag äger ej guld att försöka med,
en mindre ädel metall måste tjäna till underlag.»
Han tog fram en liten ask af koppar, hvarpå
han i emalj eftei-bildat ett smakfullt bysantinskt
ornament, och på hvars lock Söderköpings gående lejon
syntes. Smältarbetet var hållet i blått och hvitt med
guldkonturer, men lejonet var i guld på en högröd
botten. Elsa uppgaf ett lätt rop af beundran. Ett
gladt leende upplyste mästersvennens allvarliga
ansikte.
»Vill jungfru Elsa emottaga denna lilla ask till
ett minne af mig?» frågade han. »Jag har tänkt mig
ut på vandring,» tillade han.
»Nej, Henrik masters ven,» sade flickan och sköt
ifrån sig den erbjudna gåfvan, »nej den skolen I föra
med eder ocli visa såsom ett prof på eder
konstskicklighet, Jag skall nog komma ihåg eder iiudn,»
till-lade hon skalkaktiot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
