Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Elsa ilade uppför trappan. Hon fann Holmfrid
ännu sofvande, hon väckte henne och ordnade hennes
dräkt, svepte doket om hennes hufvud, och så
skyndade hon åter ned.
Biskopen hade under tiden sett sig omkring i
borgmästar "Eskils verkstad och beundrat hans arbeten
i silfver och niello. Han hade beställt en sjuarniad
ljusstake af drifvet silfver att sätta på altarbordet i
Linköpings domkyrka och dessutom en monstrans,
som han ville förära Alvastra klosterkyrka.
Då Elsa kommit tillbaka, gick biskopen genast
med henne upp på loftsburet. Holmfrid satt på sin
bädd, understödd af kuddar. Den enkla dräkten i
svart och hvitt gjorde henne ännu blekare och gaf
ät hennes fägring ett rörande tycke.
»Fränka,» sade biskopen, i det han räckte heinie
båda händerna, »så har det då ändtligen lyckats att
Hnna dig, som man har sökt så ifrigt och så länge.»
»Om man sökt mig, frände,» svarade Holmfrid
och lade båda sina afmagrade och hvita händer i
biskopens, »om man sökt mig, utan att finna mig, sä
är det därf()r, att jag i själfva verket icke finnes
mera.»
»Du talar i gåtor,» sade biskopen, i det han
intog den af Elsa framskjutna stolen vid Holmfrids
säng.
Elsa närmade sig dörren, och Holmfrid gaf med
en nick tillkänna, att hon kunde gå.
»Jag talar i gåtor, menar du frände? Nej, då jag
sist såg dig, var jag Holmfrid Ingemarsdotter^
arf-vinge till Jämjö, och nu är jag ingen. Man har
tagit ifrån mig allt.»
»Hvem har tagit ifrån dig allt?» sporde biskopen
förundrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
