Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Storskägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
»Ja, hvad annat än någon grannlåt åt min
dotter. Hon har alltid varit min ögonsten.
»Det är mig likt,» sade borgmästaren småleende.
»Jag har bara ett enda barn, en mö om aderton år,
och hon är min ögonsten. Mer än en gång har jag
köpt grannlåtssaker åt henne, i stället för att lägga
slantarna på kistbotten, och månget godt stycke silfver
har jag offrat till smycken åt min dotter. Men kom
nu med mig och se, hvad jag kan hafva att visa..
Och sedan kallar jag på min dotter, så att vi få
tömma en kanna öl tillsammans.»
»Tack, mäster Eskil. Jag tänkte icke just på
smycken nu, jag tänkte på något att sätta på
hufvu-det, som de kalla bindiker.»
»Ja, jag vet,» sade borgmästaren, »att det finns
sådana nyheter här på marknaden. Men, om det icke
vore att tala i egen sak, så skulle jag säga, att jag
föredrager det gamla hufvudsilfret. — Men kom nu
och drick ölet, om det än icke blifver någon handel
oss emellan.»
»Tack, som. bjuder, mäster Eskil. Den gamle
Storskägg försmår icke en god dryck.»
Därpå följdes de åt genom ett par gator till
borgmästarens hus. Denne ropade på Elsa och
begärde öl åt sig och sin gäst.
Elsa kom ned från löftet och skyndade med en
kanna ned i källaren för att tappa upp ölet. Då hon
kommit åter, tog hon fram tvänne stora silfverbägare
och skänkte i den skummande drycken ur kannan.
Den gamle på Skogvik smålog och betraktade Elsa.
»Det förundrar mig icke,» sade han vänd till
hennes far, men ändå följande Elsa med blicken, »att
mäster Eskil vill göra fagra smycken åt sin fagra
dotter. Det torde vara ovisst, hvilkendera pryder den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
