Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Storskägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
andra mest — mön smycket eller smycket mön. Jag
håller före det första.»
»Det var fagert tal,» sade Elsa skrattande, »ingen
ungersven kunde hafva sagt något hälften så höfviskt.
Men Jag tänker, att eder dotter är långt fagrare än
jag, om hon släktas på sm fader.»
»Det var en tid, då hon kallades Helga den
frida,» svarade gubben, »men den tiden är nu förbi.
Hon har själf två döttrar och en son. Döttrarna
släktas på fadern, de äro icke så väna, som icke mer
raska och dugliga. Men sonen Gudmund är sin
moders afbild, likvisst har han redan ett försvarligt
skägg. Kanhända blir han i framtiden Storskägg på
Granmyr.»
Elsa gick fram och fyllde ånyo Sigurds bägare
med öl.
»Stor tack, väna Elsa,» sade han och förde
bägaren till munnen och drack med välbehag.
»Huru kännen I min dotters namn?» sporde
borgmästaren förundrad.
»Det har jag hört af en liten mö,» svarade
Sigurd och klippte förnöjd med ögonen. »En liten mö,
som skall blifva Gvidmunds vif till hösten, tänker jag.»
»Huru känner hon mig?» utbrast Elsa med
förvåning.
»Hon var stolts Holmfrid Ingemarsdotters tärna
och vistades i klosterskolan vid Askaby på samma
gång som jungfru Elsa — det är ju så det skulle
heta,» sade Sigurd,
»Nej, den lilla Barbro,» ropade Elsa, »skall hon
gifta sig i höst? Det måste jag omtala för Holmfrid.»
»Holmfrid,» utbrast Sigurd. »Hon är ju död?
Barbro har sörjt henne och sörjer henne nog ännu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
