Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magister Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f ■ ’ _ 123
’^cn langmodig, och de åttatio åren hade lagt sin tyngd
uppå hans skuldror. Döden kom ock snart och
kallade honom från S:t Peters stol till den stol, som var
honom beredd i himmelen. Men Innocentius tog i
sina kraftiga händer löse- och bindenyckeln. Han
behjartade konung Knuts klagomål och sände
varnande och hotande skrifvelser till både konungen och
prästerskapet. Biskoparne bestormade konungen med
böner och förmaningar att skilja sig från Agnes, som
han äktat på ett så laglöst sätt, men allt var
förgäf-ves. Konung Filip behöll Agnes hos sig, och
drottning Ingeborg försmäktade i klostret, där hon nu
behandlades ännu strängare. Det var icke ens möjligt
att få veta, om hon lefde eller var död. Och så sökte
jag att blott tänka på mina studier. Jag tillbragte
ännu två år i Paris, och så lagade jag mig i ordning
att draga hem. Men innan jag anträdde min färd,
slog bannstrålen den tredskande konungen och hans
olyckliga folk. Jag skall aldrig glömma det, när
mässan lästes för sista gången i den stora domen och
efter dess slut interdiktet kungjordes. Ärkebiskopens
röst var skälfvande, när han upprepade det förfärliga
Anatema estol Och de biträdande klerkerna upprepade
sedan i klagande tonfall Anatema I anatema! Och de
de höga hvalfvens genljud liksom framsnyftade
Anatema estol Därpå släcktes ljusen på altarena, det blef
skumt i kyrkan. Kökelseskyarne doftade och
förintades. Folket aflägsnade sig förfäradt, kvinnorna gräto,
barnen jämrade sig. Prästerna lämnade slutligen
kyrkan, och ärkebiskopen lät stänga domen. Men jag
tog min vandringsstaf och gick. Det var en lång och
mödosam färd, och ingen prinsessa kom och förde mig
med sig ens den allra minsta del af vägen. Jag
van-4:pade den med svidaude hjärta, ty jag tänkte på dm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
