Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Skäldovik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
heller icke att se till, hiuii hennes landtböuder skötte
sig i sin hushållning både ute och inne. Helt
ovän-tadt kunde hon komma till än den ene, än den
andre af sina talrika underhafvande. Hon gaf dem
förståndiga råd om deras hushållning och kunde äfven, om det
gällde, praktiskt visa, huru det borde tillgå. Så kunde
hon skjuta en oskicklig väfverska åt sidan och själf
intaga hennes plats eller raskt svänga sländan och
draga ut trådar, så fina och jämna, såsom knappaat
någon annan. Hon kunde visa en okunnig och tafatt
husmoder, huru hon borde förfara, när hon skulle
skära till sin mans skjorta eller en kjortel åt sig själf.
Hon kände botemedel både för barnens krämpor och för
husdjurens sjukdomar, och om hon också icke kunde
göra anspråk på att vara en fullt rationel läkekvinna,
tillfredsställde hon dock sin tids kraf.
Fru Irmegard var af sitt folk både älskad och
fruktad, t5^ hon kunde visserligen förrätta alla sysslor
och gifva goda råd, men hon kunde också vredgas,
när hon icke blef punkthgt åtlydd, och då sparade
hon icke på tadel, liksom hon förut icke sparat på
råd och efterdöme. Och i sitt hus var hon den
första vid alla göromål, den första uppe och den sista
i säng. Hon hade lefvat i mer än ett tjugutal af år
i ett lyckligt äktenskap med Emund Eriksson af
släkten Blå. Hon hade med honom blott en ende son,
(xudmar Ernundsson, som nu var ute hos
svärds-riddarne på andra sidan Östersjön och deltog i striden
mot de otrogna hedningarne för att omvända dem till
den sanna tron.
Det var till denna syster, som biskop Laurentius
hade lofvat att föra sin fränka Holmfrid. Hon kom
också till Skäldovik en fager vårafton, då solen lutade
mot sin nedgång. Vågorna glänste mörkgröna, en oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
