Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fiskefärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
lofvade. Jag vet icke, hvart min väg kommer att
föra mig^ men det vet jag, att våra vägar, som en
gång mötts, kanske sedan skiljas för alltid. Måtte
det gå dig väl, Barbro! Det är min varmaste önskan.»
Barbro ville tala och försäkra, att hon ville stanna
hos Holmfrid, men denna lyfte handen med en
förbjudande åtbörd och sade: »Du får icke motsäga mig.
Jag behöfver ingen tärna vidare. Skulle jag
någonsin mer komma åter till mitt odal Jämjö, då kan du
söka upp mig. Måhända behöfver jag då en vän,
jag vet, att jag alltid har en sådan i dig. Men låtom
oss nu gå till dag värden.»
Holmfrid stödde sig på Barbros arm, medan de
gingo från buret, där de sofvit, till salen, där
dag-varden var framdukad. Här funno de redan biskopen
och Sigurd Storskägg. Fru Irmegard var icke
tillstädes. Hon hade ridit ut med en småsven och
broder Benedictus, upplyste biskopen.
En viss förstämning var synbar hos alla. Sigurd
undrade, hvad Barbro skulle besluta sig för, och var
icke utan oro, att hon skulle vilja stanna hos fru
Holmfrid. Biskopen grubblade på konung Knuts
förolämpande svar på hans bref, och Holmfrid och
Barbro voro båda sorgsna öfver skilsmässan, änskönt båda
höllo före, att det var det bästa rådet.
Då de ätit, steg den gamle Sigurd upp och sade,
utan att se på Barbro : s Skola vi nu draga hem,
Barbro?»
»Ja, morfader, svarade Barbro. »Fru Holmfrid
vill det så.»
»Godt,» fortsatte Sigurd. »Låtom oss då fara,
innan vinden kastar om. Vi hafva nu bör till
Skogvik. Männen där hemma lära väl redan undra, hvad
son) ]>lifvit af både dig och mig, och kommer Gud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
