- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
184

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugn före stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

de. Du bör beflita dig om ödmjukhet, Holmfrid.
Den stolte och öfvermodige blifver ofta förödmjukad.»

»Sant, frände,» svarade Holmfrid, »men månne
de blifva mera ödmjuka därför?»

Hon kastade tillbaka sitt hufvud och såg honom
djupt in i ögonen.

Biskopen vardt henne svaret skyldig. Han gick
in i sitt rum och fortsatte förberedelserna till sin
af-färd, Godt, att han kom bort från denna unga kvinna.
Hon skulle snart hafva alldeles förhexat honom.

Holmfrid stod kvar och såg efter sin frände. Det
var fåfängt, att han nekade, han var sig icke lik.
Men nu kunde hon icke mera spörja honom. Hon
gick långsamt ned till stekarehuset^ där fru Irmegard
höll på att lägga ned biskopens reskost.

»Holmfrid, du borde icke hafva hindrat min
broder,» sade fru Irmegard förebrående till den unga
kvinnan, »du ser ju^ huru sysselsatt han är. Lämna
honom i fred!»

»Det skall jag, franka,» svarade Holmfrid, »men
han talade så vänligt med mig i förstone, att jag
knappast kan ångra, att jag stört honom. Men sedan kom
han väl ihåg, att jag uppehöll honom i hans viktiga
värf, ty han blef med ens mera kylig. Det synes mig,
fränka,» fortfor hon, »som skulle både du och jag
komma att sakna honom ganska mycket.»

»Jag är van att sakna honom,» sade fru
Irmegard med något sväfvande röst, »sakna allt, hvad jag
älskat och älskar i denna världen. Måhända vill Gud
sålunda draga mitt motspänstiga hjärta till sig.
Åtminstone säger fader Benedictus så.»

Holmfrid svarade icke. Fader Benedictus syntes
henne så afskräckande med sitt bleka asketansikte och
^in afmagrade^ af gisselslag sönder3argade kropp. Bi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free