Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-210
väntat något bud med denne vandrare. Han hade
också hunnit ända till stugan vid Skogvik, innan hon
igenkände honom. Med utropet: »Henrik mästersven!»
sprang hon upp från bänken.
»Jungfru Elsa,» sade han och tog af sig mössan,
»jag kommer med goda tidningar. I kunnen nu fara
hem till Suderköpung, när I viljen. När biskop
La-frius med sina väpnade män kom till stadens
undsättning, bröt herr Sune upp från Suderköpung och
återvände troligen till konung Knut.»
»Och huru befinna sig alla i staden?» ropade
Elsa.
»Mäster Eskil låter hälsa eder, han mår mycket
väl, och magister Nicolaus och fru Margareta likaså.»
»Och huru kom du till staden, Henrik
mästersven?» sporde hon. »Du har ju icke varit länge borta.»
En röd sky drog öfver mästersvennens bruna
ansikte, då han svarade: »Det är tre månader, sedan
jag vandrade bort, och mäster Eskil böd mig
återkomma efter tre månader, om det likade mig, och jag
återkom i förgår, just som herr Sune dragit sin kos.
Jag töfvade blott i staden, medan jag åt en måltid
och hörde biskop Lafrius läsa mässan i S.
Lafrius-kyrkan. Sedan vandrade jag åter. Jag längtade att
höra ett välkomstord från eder, jungfru Elsa.»
»Ja, visst är du välkommen, mästersven,» sade
Elsa med en skymt af otålighet i rösten. »Ingen har
varit min fader så till nöjes som du, och på ingen
har han förlitat sig så mycket.»
Henrik mästersven såg icke alldeles till freds ut,
men han han sade ingenting vidare.
»Huru kommer det till, att min fader icke sändt
med dig häst eller båt?» sporde Elsa. »Icke menar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
