Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-212
gärds hufvud, om blott inte hon — Holmfrid — vore
på Skäldovik. Han var nog klok, den gamle, men han
var dock, såsom biskop Laurentius sagt, en bonde
—-han kände icke till tignarmans tankar och vägar.
Hon sprang upp. Hon skulle bedja den gamle
Storskägg att väpna sina män och draga till
Skäldovik för att försvara fru Irmegard.
Sigurd stod ute på tomten och undersökte en
hösläpa. Hans ännu starka och senfulla händer
pröf-vade bastrepens styrka, under det att han gladt
besvarade Elsas och Henrik mästersvens begäran om en
båt till Mem.
»Så^ herr Sune är borta nu,» sade han leende,
»och den lilla dufvan från köpstaden, som sökt sig
en tillflykt här, längtar att fara till sitt bo igen. Det
är alldeles lugnt,» anmärkte han och skuggade
ögonen med handen, »vattnet ligger som en blank
stål-skifva. En sven kan taga båten tillbaka. Vi taga
den lilla lätta båten, och jag förmodar, att
mäster-svennen kan väl ro i så lugnt väder.»
När han äfven såg Holmfrid komma till sig, sade
han skämtande: »Se, där kommer den andra dufvan!
Månne hon äfven längtar från Skogvik?»
»Fader Sigurd,» sade Holmfrid allvarsamt, »väpna
edra män! Herr Sune har dragit bort från
Suderkö-pung, han har icke dragit fram på norra stranden till
Jämjö. Måhända har han följt den södra. Mig anar
ofärd.»
Sigurd strök betänksamt sitt skägg. »Skulle en
af konungens tignarmän vilja anfalla en kvinna?»
sporde han förvånad. »Vi bönder mena henne vara
fridlyst, så framt hon icke är en trollkona.»
Holmfrid svarade icke. I sitt sinne önskade hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
