Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-236
Irmegard stod i kretsen och såg från den ene
till den andre af männen. Det var hårda, väderbitna
ansikten med stora skägg. Allas ögon hvilade på henne
med ett hotfullt nttr3’ck. Ingenstädes märkte hon ett
vänligt ansikte, ingenstädes ett deltagande ögonkast.
Fru Irmegard visste sin dom vara fälld på förhand,
så snart hon såg dessa män, som skulle vara hennes
domare. Hon kände lagen. Hon bäfvade icke för
döden, men väl för den långsamma och smärtfulla
död, som hon visste väntade henne.
»Hvarför är jag anklagad?» sporde hon med klar
och skärpt röst, fast besluten att dö med värdighet
och att icke visa någon svaghet.
»Jag, Sune Erengislesson, anklagar dig, Irmegard
Knutsdotter, för trolldom,» sade domaren.
»Nå väl,» återtog fru Irmegard, »om du, herr
Sune, anklagar mig, hvem är då min domare?»
Herr Sune hade icke väntat denna fråga. Han teg.
»Vi alla,» ropade hans män.
»Du hör, Irmegard Knutsdotter,» sade han, »på
domare är det ingen brist.»
»Jag hör,» sade hon föraktfullt. »Huru lyder
nu anklagelsen? På hvad sätt har jag öfvat trolldom?»
»På min unga husfru Holmfrid Ingemarsdotter,
som du medels hemliga konster vändt ifrån mig och
lockat att förlöpa sin man och sitt hus för att
tillsammans med dig öfva sejd och annan trolldom.»
»Så är min fränka Holmfrid äfven en trollkvinna?»
sporde fru Irmegard.
Herr Sune svarade icke. »Låt vittnena träda
fram!» sade han. »Tiden är knapp.»
Vittnena trädde fram. De talade om, att fru
Irmegard samlade örter och kokade läkedrycker.
»Det är sant,» svarade hon, »men däruti ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
