Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-289
ArnkelS;, som ville fria fru Irmegard — »hon kan
icke stenas nu, det är anfrid »
»Ja, det är sant,» upprepade männen, »det är
anfrid.»
»Nej,» sade Sune Erengislesson och trädde ned
från sitt domaresäte, »tjuf och trollkona njute
hvar-ken anfrid eller vårfrid. Så äro lagens ord. Må
domen genast sättas i verket.»
»Finnes här ingen andlig tillstädes,» sporde fru
Irmegard, »som kan höra min bikt och gifva mig
syndernas förlåtelse ?»
»Det är onödigt för en trollkona,» sade Sune.
»Ingen kan gifva henne syndernas förlåtelse.»
En rysning ilade igenom fru Irmegard, men hon
betvang sig. »Vore jag så viss om, att alla mina
andra synder vore mig förlåtna, som att jag aldrig
öf-vat trolldom,» sade hon med fast röst. »Och en gång,
Sune Erengislesson^ skall du stå till svars för den
vi’ånga dom^ som du fällde. Du vägrade mig att
njuta laglig rätt, jag instämmer dig inför Guds
domstol.»
Hennes ord gjorde ett visst intryck på Sune. Han
stödde sig mot ett träd och tycktes eftertänka, men
så bemannade han sig.
»Må man gå till verket,» sade han med en röst,
som icke var fullt stadig, »må man stena trollkonani»
Man knuffade in fru Irmegard på den öppna
platsen. Hon stod där med fast hållning och
hög-buret hufvud. Hon höjde ögonen mot himlen och
bad. Händerna kunde hon icke lyfta^ de voro
bakbundna. När hon sänkte ögonen, fann hon sig om-
* Skördefrid, Under den kunde icke stämmas utom i vissa,
af lagen närmare angifna fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
