- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
269

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vik hädan, satan!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-269

sin ordsändning, men hon ägde ju ingenting. Biskop
Laurentius fÖ3’stod denna hennes önskan och sporde,
om hon icke ville söka ut ett smycke åt den täcka
Elsa bland hans systers k vårlåten skåp. Själf ämnade
biskopen gifva dem en silfverkanna, och den skulle
han köpa af mäster Eskil. Holmfrid tvekade att
begagna sig af biskopens anbud, men han framställde
det om och om igen med mycken ifver, och slutligen
valde hon ut åt Elsa ett si Ifver bälte med långa
nedhängande kedjor, i hvilka hängde sked och knif, sax
och en taska af läder^ utsydd med silfver och
brokigt silke.

Biskopen ämnade denna gång taga endast få män
med sig. Han fruktade, att Sune Erengislesson skulle
anfalla gården, medan han var borta. Han bad
Holmfrid icke rida ut utan talrikt följe, men bäst icke rida
ut alls. Borgfogden fick också sträng befallning att
vaka öfver fru Holmfrids säkerhet. Och broder
Bene-dictus blef ombedd att hafva ögonen öppna, när han
drog omkring i socknen, och att utspörja dem, som
kommo till honom i något ärende, om de sett något
följe af män eller blott någon ensam man, som kunde
misstänkas tillhöra Sunes folk.

Broder Benedictus lofvade biskopen detta, ehuru
med en sorgsen skakning på sitt hufvud. Ännu hade
han icke öfvergifvit sin tanke, att Holmfrid vore
skyldig att försona sig med sin man. Holmfrid
förklarade beslutsamt, att så skulle aldrig ske, då herr Sune
först hade förbrutit sig så svårt emot henne och
sedan begått en sådan illgärning som att låta stena fru
Irmegard.

Men broder Benedictus bragte Holmfrid nästan
utom sig, då han sade, att i detta brott hade hon
sin dryga andel. Ty om hon icke så halsstarrigt hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free