Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsmännens gästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-302
min konung,» sade den, som blifvit kallad Filip. Han
böjde sitt ena knä och sänkte hufvudet mot bröstet.
»Tack, vän Filip,» sade konung Knut, »vi äro
nöjda med hvad du gjort. Och låtom oss nu gå till
bords! Må tärnorna betjäna oss väl.»
»Herre, konung,» sade Filip, »tärnorna våga icke
se glansen af ditt anlete. De ^y. Värdigas låta dina
egna svenner betjäna dig.»
»Godt! godtl» sade skrattande konung Knut.
»Och här slå vi oss ned.»
Han satte sig i högsätet, och småsvennerna
skyndade ut i köket och kommo ögonblickligen tillbaka
med de tillagade rätterna. Filip hade hämtat ett bäcken
med vatten och framräckte det åt konungen att två
händerna uti. Denne tvådde sig, drog sin knif och
började äta.
»Maten är icke så väl lagad, sade han, »men
man kan i alla fall skölja ned den med öl.»
Han gjorde så, och snart voro alla kannor och
bägare tömda.
»Gå ned i källaren och tappa upp mera öll»
bebefallde Knut. »Ölet är allt pris värdt.»
Småsvennerna skyndade bort och återkommo med
ölet, och måltiden fortsattes under skämt och skratt.
De båda tärnorna, hvar och en från sitt gömställe,,
iakttogo med harm alla männens tilltag. När de ätit,
reste de sig från bordet och torkade sina händer och
knif var på duken.
»Kasta ut maten!» böd Konung Knut. »Den
mat, som vår tunga smakat, bör icke ätas af bönder.
Men hämta upp öl — mera öl — och låtom oss^
dricka och vara glada! Vän Filip, ölet smakar vår
kungliga mun. Det fattas blott, att röda läppar
kre-densade det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
