Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius i klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
kommit till regimentet, nästan afstannat. Biskop
Laurentius lofvade att skjuta till, hvad som tarfvades, på
det att bröderna snarligen kunde flytta in i sitt hus.
Öfverallt hvarest biskopen drog fram mottogs han
med stor heder. Så äfven i Skeninge. Denna stad
var nu ett folkrikt och blomstrande samhälle, om man
än till sina rätta mått måste reducera den orimliga
sägnen, att där funnits 4,000 handtverkssvenner.
Staden var äfven känd för sin stuänga stadslag, hvarom
berättelsen länge fortlefde i bönen: »För Skeninge rätt
och Vadstena slätt bevare oss milde Herre Gud!»
Biskop Laurentius dröjde emellertid icke länge i
Skeninge, utan fortsatte återvägen till Linköping. I
förbifarten ville han dock besöka Vreta nunnekloster
af Bernhardinerorden. Det lyste honom höra, hvad
abedissan där kunde hafva för mening om fru
Ragnhild i Askaby. Det hade nämligen icke fallit ur
bi-skopens minne, hvad han redan hört om fru Ragnhilds
styrelse.
I Vreta var nu fru Ingegerd, befryndad med
Sverkerska ätten, abedissa. Det var en verksam och
liflig kvinna, ännu i sina bästa år, som ännu icke
drog sig för att besöka dotterklostren i Riseberga och
Gudhem. Nu sades det, att konung Knut eller
rättare hans unge son Holmger hade i sinnet att
grundlägga ett kloster vid Sko i Upland, dit meningen vore
att förflytta bernhardinernunnorna från Byarum söder
om Jönköping. Äfven här hade fru Ingegerd varit.
Huru mycket mera borde hon då icke vara
underrättad om tillståndet i Askaby.
Fru Ingegerd var utan tvifvel tillgifven konung
Knut eller stod åtminstone i skenbart vänhgt
förhållande till honom. Äfven detta var ett skäl för biskop
Laurentius att töfva i Vreta. Man skulle icke säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
