Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
andra handen. Tunga tankar tryckte henne. Sorgen
hvilade öfver henne som ett mörkt moln. Skulle det
någonsin vika?
Hon hörde dörrarna öppnas och slutas nere i
borgstugan. En hund skällde ett kort gladt skall,
och så blef det tyst. Nu kom hunden rusande
uppför trappan. Han var välkommen. Holmfrid gick till
dörren för att öppna för honom, men knappt hade
hon öppnat dörren, förrän hon kände sig omsluten
af starka manliga armar. En ungdomlig, för henne
obekant röst sade jublande: »Moder! älskade moder,
här är jag återl Du har ju fått mitt budskap? Kunde
du tyda det?»
Holmfrid drog sig ifrån omfamningen och gick
några steg tillbaka.
I detsamma öppnades dörren och den gamle
gårdsfogden inträdde. »Käre unge herre!» sade han
flämtande. »Käre unge herre, I villen ju icke låta mig
tala! Käre unge herre, så glad jag är att se eder
åter! Men detta är icke eder moder, fru Irmegard
— alla helgon, det är fru Holmfrid. Käre unge herre,
min tunga kan icke uttala det. Gör det, fru
Holmfrid! Jag förmår icke.»
»Jag tycker, att du förmår prata, så att ingen
annan får ett ord fram,» sade den unge husbonden
och klappade gårdsfogden vänhgt på axeln. »Jag
måste bedja denna dam förlåta mitt sätt att hälsa,
jag-tog henne för min moder i mörkret. Men hvar är
hon då?
»Ack, herr Gudmar! ack!» suckade gårdsfogden
och gjorde tecken åt Holmfrid att tala.
Men denna teg. Hon kände sig rent af
oförmögen att hälsa den hemvänd ande sonen med
underrättelsen om hans moders död. Han kom så stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
