Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
»Ja, det är sant,» sade han, »den gamle Sigurd
Storskägg. Det gläder mig, att hon farit till honom.
Min fränka är ganska läkekunnig, och Sigurd
Storskägg är Östra Götlands märkligaste, om icke man,
så dock bonde.»
Prinsessan Ingeborg log ett stolt löje.
»1 kännen icke våra bönder, fröken,» sade
biskop Laurentius. »Min fränka Holmfrid jämförde
honom en gång med en konung.»
»Då, eders högvördighet, vänder jag om ^ra
ord,» sade prinsessan. »Fru Holmfrid känner ingen
konung.»
»I misstagen eder, fröken Ingeborg. Min fränka
har sett trenne män, som burit konunganamn, Johan
Sverkersson, Knut den långe och eder broder Erik.»
»Läspe och halte,» ifyllde prinsessan med ett
skratt.
»1 sägen det, icke jag,» svarade biskopen.
»Jag föreställer mig,» sade prinsessan, »att ingen
af dessa konungar haft eller har ett konungsligt väsen.»
»Eder broder, fröken Ingeborg?» sporde
biskopen förebrående.
»Nej, nej,» återtog prinsessan, »han är icke
konung, han är en god, välmenande yngling, som är
mig mycket kär, men ingen konung. I skullen hafva
sett min morbroder, konung Waldemar i Danmark.
Det är en konung.»
»Väl troligt, fröken Ingeborg,» sade biskopen
småleende. »Man rosar honom mycket så väl för
hans bedrifter, som ock för hans ståtliga utseende.»
»Ja, nu har ju olyckan hemsökt honom,» sade
prinsessan med en suck, »han är icke mera den han
har varit. Men man kan i alla fall förstå, hvilken
ståtlig konung han varit. Det gifves ingen, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
