Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång vid Skogvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
sade hon, »dock torde jag känna något till
sårsjukdomar, och man plägade säga vid Jämjö, att jag hade
goda läkehänder.»
Den gamle Sigurd Storskägg låg på sin bädd och
tycktes slumra. Holmfrid stannade vid dörren, hon
fruktade att väcka honom, men han slog snart upp
■ögonen.
Då han såg Holmfrid, flög en ljusning öfver det
gamla ansiktet. »Är det möjligt,» sporde han
skämtande, »att det är fru Holmfrid Ingemarsdotter, som
kommer och besöker den gamle Storskägg, eller är
det månne en villa?»
»Det är nog jag själf och ingen villa, gamle
fader Sigurd,» svarade Holmfrid, »och jag kommer för
att spörja, om jag kan få se till ditt sår och försöka
nit läka det.»
»Såret borde draga sig tillsammans af ren glädje,
att I spörjen därefter,» skämtade Sigurd fortfarande,
»och jag tror nog, att det gör det. Vore mina ögon
sjuka, skulle åsynen af eder nog vara bästa
läkedomen, men nu är det ett spjutstygn här i axeln. Bara
ett hullsår, men mina barn och barnbarn göra mycket
väsen däraf. De beklaga, att jag mist några droppar
blod, alldeles som vore jag en prinsessa, som aldrig
gjutit sitt blod förr. Har jag då icke varit i många
strider och fått månget sår, som jag föga aktat, men
det har läkts ändå utan mycket bråk.»
»Men nu, fader Sigurd, är du gammal,» sade
Holmfrid, »och såren läkas sent på de gamle.»
»Sant, fru Holmfrid,» svarade han, »men så är
det också föga manskada, om de icke läkas.»
»På dig, gamle fader, vore det för visso den
största manskada,» sade Holmfrid, i det hon gick fram
till bädden, där den gamle låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
