Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång vid Skogvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
modiga och yfvas öfver sina rikedomar och förekasta
mig, att jag är af ringa ätt och därtill fattig. Skulle
den gamle dö, blefve min lott ännu tyngre.»
»Men din man, Gudrid?» sporde Holmfrid.
»Illa är, när frände blifver frände värst,» svarade
Gudrid, »och oenighet emellan Björn och hans
frän-der vill jag icke vålla. Min bonde skulle svårligen
vredgas, om han visste allt, hvad hans fränder mäla.
Därför måste jag tiga och behålla allt för mig själf.»
»Du är en god kvinna,» sade Holmfrid, »och jag
undrar icke på, om Sigurd sätter dig främst af sina
sonhustrur.»
»Det gör han icke,» svarade Gudrid, »Sigurds
hustru Herdis är så vän och af en fräjdad släkt, rik är
hon också. Vore icke mannen, skulle vi nog komma
väl öfverens tillsammans, men den unge Sigurd eggar
henne ständigt emot mig.»
»Och hvad synes dig om Granmyrssläkten?»
sporde Holmfrid. »Du var ju den, som hämtade
Barbro från Björkvik.»
»Det var jag,» svarade Gudrid.
»Huru likade du Barbro?» fortfor Holmfrid att
spörja.
»Jag likade henne godt,» svarade Gudrid.
»Henne togo väl de nya fränderna emot med
båda händer?» sade Holmfrid.
»De lika icke, att Barbro varit tärna,» genmälte
Gudrid, »men hennes fader är ganska rik och
Barbro själf både fager och duglig. Alla helgon, hvem
är den mannen, som smyger fram där emellan träden?»
afbröt hon sig. »Låtom oss skynda att uppnå stugan!»
De båda kvinnorna vände åter från sjöstranden,
där de voro, och gingo sk^aidsamt upp mot stugan,
men nu syntes ingen tilL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
