Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
»Sant, konung,» genmälte Filip, »men man
säger, att han ligger blek och kall någonstädes i en
bondgård, med stynget af en spjutyxa genom kroppen.»
»Det var illa af honom att utsätta sig för slikt,»
sade Knut misslynt, »Mina män hafva den ovanan
att utsätta mig för oväntade motgångar. Behöfde vi
icke nu livarje man? Men hvad hade Sune i den
där bondgården att göra? Säkert lopp han efter en
kvinna?»
»Kätt gissadt, konung. Det var efter sin hustru
Holmfrid.»
»Ah, den där slinkan, som jag en gång gifte
honom med, och som förlöpte honom,» sade Knut.
»Alldeles, herre. Men hvem är den där mannen
med de ljusa lockarne?» sporde Filip och såg utåt.
»Det är vår frände, Erik Eriksson, före detta
konung,» svarade Knut skrattande. »Vi torde få göra
oss den mödan att aga honom och sända honom
tillbaka till morbrodern Valdemar i Danmark.»
Men Knut blef plötsligen allvarsam. »Är det icke
Bjälbolagmannens söner, som äro i följe med honom?
Då^ vän Filip, torde bispen få rätt, att vår krona
kan krossas mot hans mitra. Dock har det icke skett
ännu, och kanske det dröjer också.»
»Man säger,» återtog Filip, »att Erik halte
tro-lofvat vsin vsyster Ingeborg med Birger Magnusson från
Bjälbo!»
»Det var intet dåligt drag i spelet,» sade Knut
betänksamt. »Men låtom oss nu gå ned! Det var
onda tidender. Det rådet har han fått af bispen —
präster äro slugare än andra.»
Striden började nu med pilskott. Konung Eriks
män trodde först, att Knut skulle rycka ut från Jämjö
och erbjuda öppen strid, men han gjorde det icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
