Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
att åt hvart håll han kastade, blef det en lucka i
fiendens led.
»Han är hård. Öd icke skott på honom!» sade
man, och hvart den gamle Sigurd styrde sin hcäst i
stridsvimlet, där förbyttes återtåget till flykt för konung
Knuts män. Snart flydde hela hären.
Den gamle Storskägg red fram bland de
förföljande. Han hade icke aktat sitt sår under striden,
han aktade det icke heller nu under förföljelsens ifver.
Han kände jägarens lust, när denne ser sitt byte
framför sig och äflas att nå det. Det skymde mer och
mer, och nu hörde han lurarnes ljud, som återkallade
folket till lägret vid Jämjö.
Sigurd vände om sin häst. Han hade sprängt i
väg och var långt före de andra, men så var också
hans häst genomsvettig. Det är nu bäst, att vi låta
honom gå i skridt, tänkte Sigurd. Han strök med
handen sin häst öfver halsen och lät honom gå steg
för steg.
Också Sigurd själf var trött, och såret i axeln
blödde. Han önskaåe att finna något vänligt skygd,
där han kunde få hvila både sig själf och sin häst,
men han såg ingen stuga i sin väg. Hans häst måtte
äfven vara sårad, ty nu blefvo hans steg stapplande,
han vacklade framåt och föll på knä. Han reste sig
äter, gick några steg, men sjönk sedan ned. Sigurd
hade möda att komma ur stigbygeln, äfven han var
så trött. Hästen vältrade sig, sträckte ut sig, ett par
ryckningar genomilade hans lemmar, och så var han
död.
Sigurd strök en sista gång sin goda häst på
huf-vudet. Det gjorde honom ond t att lämna den här.
Yargarne skulle utan tvifvel komma fram under nat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
