Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING
39
Sin egen bostad hade han tagit i gårdshusets
öfre, af 7 rum bestående våning, där han residerade
ensam, medan hela nedre våningen disponerades af
familjen. I dessa sina egna rum uppehöll han sig
än i det ena, än i det andra, tillbringande tiden med
att läsa, tänka och skrifva.
»I en tid, då rumdekoreringen var en okänd
konst, voro hans rum», berättar dottern, »däruppe
inredda med originell och konstnärlig smak». Där
fanns en myckenhet lampetter med glasprismor,
hvilkas brokiga reflexer på de hvita väggarna väckte
hans förtjusning, liksom äfven brokigt, färgadt glas,
det gaf näring åt fantasien.
Såsom en bland hans många »egenheter»
berättar fru Benedictsson i sin förut nämnda
själfbio-grafi (sidan 9), att hvar lördag höll han »klubb»
alldeles på egen hand. Frun i huset anrättade då
så splendid måltid hon kunde med vildt, vin,
blommor och festlig upplysning nere i familjens våning.
Gubben kom så ned och var »klubbens» enda
medlem. När han ätit, tog han sin tömda bierbutelj,
lade den på golfvet och sparkade till den, så att
den rullade bort till köksdörren; det var signalen
till att måltiden var slut.
Det gick många historier om den hedersmannen
Quiding i Malmö, och denna historia om ölbuteljen
torde få skrifvas på skvallerhistoriernas konto,
åtminstone har den all smak däraf.
Quidings egen dotter berättar om saken så, att
han före sitt giftermål var medlem af en liten klubb,
som sammanträdde hvarannan lördagsafton.
Vänkretsen hade upplösts och vännerna fallit ifrån.
»Men lifvet igenom», säger nu dottern, »höll han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
