Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Samhälls-utopi och om utopism i allmänhet - Tre svenska samhällsutopier och En svensk äktenskapsutopi - Philippinien—Petrea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glädje” konstaterar ha tillvunnit sig allmänhetens
bifall. Man kommer som sagt att en smula
betvivla författarens uppriktighet särskilt i
betraktande av den ovilja för partier och partiväsen som
genomgår breven. Han utropar på ett ställe:
“Jag hatar av själ och hjärta allt vad partier heter.”
Såsom partitidevarvets ”hattar” och “mössor”
slogos med varandra om makten, så slåss i
Philippinien “slaghökar” och “rapphöns” om sina
partiintressen, under det att i Petrea allt vad
partibildningar heter upphäfts. För övrigt låg det i
utopiernas karaktär denna tid att säga “sanningar”,
som skulle medfört straff att direkt uttala, varför
brevskrivarens blottade försiktighet har kunnat
dikteras även därav.
2. Philippiniens invånare. — Den 20 juni 1701
rycktes de båda vännerna, brevskrivaren och
Aristippe, från varandra vid Pensylvaniens strand.
Brevskrivaren “flög med en stormande vind“ från
vännens åsyn och kastades upp från sin bräckliga
farkost jämte andra passagerare på stranden av
ett okänt land, beläget nordväst från Grönland
vid pass 75° och som av invånarna kallades
Philippinien. Han uppfångades av en skara
beväpnade män med ett besynnerligt utseende:
“hälvten människor och hälvten osjäliga djur“, och föres
till landets huvudstad Heraclea, varest han blir
ställd inför stadens “föreståndare”, som
tillkännager att han och hans följe aldrig mer få tänka
på att återvända till sitt fädernesland. Efter
landets lagar får ingen främling, som kommer till
detta land, någonsin lämna det, ty, förklarar
stadens överhuvud, “vi frukta för åvärkan av andra
riken och vilja utan krig och oroligheter leva under
våra egna lagars skydd“. Skeppet, med vilket
de skeppsbrutne anlände, brändes upp enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
