Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ekonomisk socialism - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanatismens logik”. Han tycker riktigast vara “att
ej fästa mänsklighetens lycksalighet vid blotta
namn, de komma och gå, men idéerna äro det
eviga”. Annars beklagar han att han vid sin
undersökning av egendomen icke haft tillgång till
den proudhonska litteraturen, varigenom den skulle
vunnit både i klarhet och omfattning. Dock, säger
han, “återstår i alla fall det, att innehållet i grunden
är detsamma som i Qu’est-ce que la propriété“
(titeln på Proudhons bok om egendomen).
Den nuvarande privata egendomen bör enligt Proudhons
egendomsteori omvandlas till vad den i själva värket från
början varit och alltid bör vara: arbetsegendom. Det sker
efter vad Proudhon tror genom att avskaffa de nuvarande
arbetsfria inkomsterna och inkomstkällorna; dessa inkomster
som jordegaren utan eget arbete, endast i egenskap av egare
till jorden uppbär i form av jordränta, arrenden, tomthyra
o. dyl.; dessa inkomster som kapitalisten utan eget arbete,
endast i egenskap av en förmögen man uppbär i form av
hushyror, låneräntor, utdelning å allehanda industri- och
börspapper. Proudhon anfaller med andra ord hela det nu
existerande kapital- och jordräntesystemet. På det går han
löst med all sin originalitets kraft och logiska skarpsinnighet.
En egendom, som icke uppkommer genom arbete eller
bibehåller sig genom arbete, är — stöld. Proudhon är i
förbigående ävenledes en ivrig försvarare av den enskilda
arvsrätten, den enskilda familjen samt av en försoning mellan
klasserna. Bergman förkastar helt och hållet arvsrätten som
privaträttslig institution, men önskar den enskilda familjen
bevarad som sådan.
Om Götreks rastlösa själ ha vi i inledningen
till första avdelningen redan erinrat. Först saint
simonist, övergår han till Cabets ikariska
kommunism och samlar en liten krets omkring sig,
medan han är bosatt i huvudstaden, samt livnär sig
bl. a. på inkomsten av en liten antikvarisk
bokhandel. Han är eljes aktiv i såväl Stockholms
bildningscirkel som skydds- och arbetarföreningar,
när de bildas, samt dör 1876 som privatlärare i
Karlskrona. Götrek går i Stockholmspressen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
