Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ekonomisk socialism - Första ansats till svensk arbetaropinion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så säger han att “det är svårt att förutse varthän
inrättningar av ovannämnda syfte för de arbetande klasserna,
städse utbredda och konsoliderade, i längden skola föra.
Genom föredrag söker man där bibringa kännedom i
naturvetenskaperna, historia och poesi. Det är billigt att gilla
det. Men ännu återstår att inse att bildningscirklarna i fri
diskussion över ekonomiska och sociala frågor skola uppfylla
sin bestämmelse, varigenom de synas mera än nu komma
att träda i opposition mot de liberala doktrinärerna, och, om
vi så få säga, bilda en skola för socialismens praktiska
genombrott och födelse i fäderneslandet.” (Sidd. VIII—IX).
1. Bildningscirklarna. — Den första
bildningscirkeln bildas i Stockholm i oktober 1845 på
initiativ av dåvarande skrädderigesällerna O.
Renhult och S. Trägårdh under medvärkan av några
personer ur de bildade klasserna.
Som namnet antyder, var bildningscirklarnas
huvuduppgift att “hos medlemmarna väcka och
underhålla intresset för bildande sysselsättningar
samt bringa arbetaren i beröring med bildade
personer ur andra samhällsklasser”. Politik skulle
icke få förekomma, men upptogs av Stockholms
bildningscirkel på programmet (enligt “Reform”
för 1/5,) på förslag av “en ledamot av det
socialistiska partiet” från april 1850. Styrelse och nämnd
fattade då vid sammanträde beslut om att
“motioner rörande arbetsklassens intressen kunde få
väckas inom bildningscirkeln vid allmän
sammankomst av vilken ledamot som hälst för att
sedermera, åtföljt av styrelsens och nämndens
betänkande, till diskussion på ett följande sammanträde
upptagas”.
Till en början bestående av ett tiotal personer,
växer Stockholmscirkeln dock snart ut, så att, när
medlemssiffran var som högst, sällskapet räknade
över 1,500 medlemmar. Under 1848 —49 utgjorde
enligt årsberättelsen de ordinarie ledamöternas
antal 1,236 och under 1849—50 1,693, utvisande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
