Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit “på det mäst logiska sätt till de mäst
befängda resultater“ (III: 22). Det är de
socialistiska tendenserna i Platos stat som i praktiskt
hänseende framför allt vinna Quidings erkännande,
vi nämna bl. a. Platos “bortkastande” av
släktväsendet.
Såsom Kleen i sitt filosofiska värk över
naturrätten framhåller, gjorde den ojämna
egendomsfördelningen och de enskildas fikande efter stora
rikedomar redan tidigt idealisterna fallna för
kommunism. “Mången eljes upplyst rättstänkare har
blivit kommunist vid åsynen av egendomsrättens
missbruk: lyxen och överflödet hos den ene vid
sidan av den andres saknad av det nödvändiga;
förtryckets och eländets uppkomst ur den rikes
maktbegär och härsklystnad“. (Naturrätt, förra
avdelningen, del II: 1200). Så Pytagoras, så
Plato.
Quiding har blivit, låter det tänka sig,
kommunist just på denna väg. Hans egen
självständiga historiegranskning, vilken gav honom nyckeln
till hans sociala rättsteori, såväl som nöden
omkring honom, som icke häller har kunnat undgå
hans forskande öga, har tvivelsutan givit honom
rikligt med stoff. Han har själv sagt att “den
enklaste vägen att lära känna samhället tyckes
dock vara att se sig om i landet... pauperismen
är säkraste beviset på samhällsinrättningarnas
oduglighet”. (I: 154).
Icke en utan många omständigheter ha sålunda
med all säkerhet medvärkat till Quidings
beträdande av samhällsforskningens stig. Den lösning
han anser sig ha funnit var i hans ögon
begripligen den enda rätta och möjliga; och den han
orubbligen omfattade, sålunda i det hänseendet
en ättling av den franska socialismen. Fourier
hade samma orubbliga tro på sin lösning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
