Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Huru Quiding bör läsas och förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon “det befängdaste av allt vad rätten
åstadkommit under sin långa regeringstid”. (I: 138).
Rättens “kontinuitet” vilar också på äktenskapet;
och dess första lag är, såsom Quiding erinrar,
nog så betecknande giftermålsbalken. (II: 34). Som
“kärleken framför allt vill vara till för sin egen
skull“ (I: 138), kräver fördenskull Quiding även
“kärleksfrihet” — uttrycket är hans eget — som
en bland människans oförytterliga urrättigheter,
hittills utesluten därifrån. (III: 55). Quiding sätter
hela sitt hopp om en rätt uppskattning och en
rätt utövning av kärleken till 1. naturens egna
lagar och insikt om följderna av deras missbruk;
till 2. de ungas uppfostran och självtukt; till
3. kvinnans valfrihet samt till 4. omintetgörande av
alla beräkningar, nu i regel oskiljaktiga vid
ingående av äktenskap, genom samhällets omläggning,
så att grunden för dessa beräkningar bortfaller.
En konsekvens av det nuvarande
tvångsäktenskapets upphävande som samhällsinstitution blir
upplösning av det enskilda hushållet och
familjelivet, enskild barnuppfostran samt släktväsendet.
Liksom Plato (och Kristus) ser Quiding i
släktväsendet, som i historien spelat en stor roll som
befrämjare av klass- och ståndsskillnaden, ett ont,
som måste utrotas.
“Bäst vore om samhället kunde så inrättas att människan
icke behövde känna varken sina föräldrar eller sina barn.”
De jämte hela den övriga släkten äro människan “blott till
hinders i både arbete och nöje“. Skulle människan
företrädesvis älska och leva för sina barn, så komme hon, säger
vidare Quiding, “blott allt för ofta att älska slynglar och
slynor”. Många urarta ock genom uppfostran i
föräldrahemmet samt inträda i världen med “pretentioner som göra
dem och andra olyckliga”. (III: 64).
Nöje och arbete stå i intimaste växelvärkan med
varandra. Nöjet, i vilket enligt Quiding
kärlekslivet ingår som en viktig beståndsdel, eger “sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
