Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Sången. Tinget på Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skicklighet stor i de skönaste värv och ett sinne så ädelt
jämte en fyndighet slik, att vi maken ej hört om de forna
fagerlockiga viv, som levde här förr i Achaia,
icke om Tyro, Alkmene och sköndiademad Mykene,
därför att ingen av dem i förstånd var Penelopes like;
dock har åtminstone denna sin plan hon ej visligen uttänkt.
Ty på ditt goda, förstås, skola lika så länge de tära,
som hon står fast i det sinne hon har, vad nu gudarna henne
månde ha rått till för slag. Åt sig själv hon väl torde bereda
rykte och lov, men åt dig blott mistning av mycket ditt goda.
Vet, att vi friare varken gå bort till vårt värv eller eljest,
innan hon tager till äkta vemhelst bland achaier hon väljer."
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Det är omöjligt, Antinoos, dock att förjaga ur huset
den, som mig fostrat och fött, och min fader är fjärran i världen —
lever han eller är död? — Och det bliver mig vanskligt att gälda
allt åt Ikarios, om jag nu själv bortsänder min moder.
Ont får av fadern jag lida därför, och även en gudom
skickar mig ont, ty min mor skall de hemska erinnyer kalla,
när hon går bort ur mitt hus; och av människor drager jag klander
över mig: därför skall aldrig av mig uttalas det ordet.
Men om ert eget sinne likväl nu är fattat av blygsel,
dragen då bort ur mitt hus och förskaffen er andra kalaser,
tären på egna förråd och gästen i tur hos varandra!
Tycken I bäst för er själva likväl och det likar er mera,
att för en enda hans goda så här skall förtäras för intet,
hållen då på; men jag själv skall de eviga ropa till bistånd.
Kanske att Zeus en dag låter vedergällningen komma,
och ohämnade skolen I då i palatset förgöras."
Så var Telemachos’ svar. Vittblickande Zeus honom sände
högt ifrån bergets topp två örnar, som flygande kommo.
Lungt till en början de svävade fram med den blåsande vinden,
bredande vingarna ut och sig hållande tätt till varandra;
men när de mitt över tinget nått fram och den sorlande mängden
flögo de kretsande runt och slogo med vingarna häftigt,
medan på folket de blickade ned och bebådade ofärd;
sedan därefter varandra de klöst uppå halsar och huvud,
flögo åt höger de ilande bort över husen och staden.
Folket av häpnad betogs vid synen av fåglarna tvenne,
övervägande strax, vad märkligt som månde nu tima.
Tog då till orda bland dem Alitherses, åldrige hjälten,
Mastors son; han var den, som säkrast av hela sin samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
