Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Sången. Ulysses kommer till Alkinoos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja, hon åt männer jämväl vet att tvisterna slita med huldhet.
Bliver allenast dig drottningen huld och bevågen i hjärtat,
då är förhoppning för dig att få skåda de dina och lända
hem till din präktiga boning igen och fädernejorden."
Sagt, och hon åter gick bort, strålögda gudinnan Athene,
över det ödsliga hav ifrån Scherias älskliga nejder;
snart hon till Marathon kom och Athen med dess rymliga gator;
där i Erechtheus’ borg gick hon in. Men den ädla Ulysses
gick till Alkinoos’ stolta palats, och han mycket i sinnet
välvde, där stilla han stod, förrn på koppartröskeln han trädde.
Ty med en skinande glans som av solen själv eller månen
stodo de höga gemak i den ädla Alkinoos’ boning.
Ända från tröskeln till innerst i saln av blänkande koppar
väggarna voro och buro en fris av emalj, som var högblå;
flygeldörrar där voro av guld till att stänga palatset,
och deras poster på tröskel av brons sig reste av silver,
krönet på dörrn var av silver jämväl, men av guld var dess låsring.
Hundar av silver och guld där stodo på vardera sidan,
vilka Hefaistos smitt med sitt konstförståndiga snille
till att där stånda på vakt för den höge Alkinoos’ boning,
oförgängliga själva och aldrig av ålder berörda.
Inne i salen av stolar en rad kring väggarna löpte
ända från tröskeln till innerst i saln, och med hyenden alla
klädda av finaste tyg, som var vävt utav kvinnorna konstrikt.
Där till gilles var dag de faiakiske hövdingar sutto
glada vid mat och vin, ty fullt upp vankades alltid.
Ynglingastoder av guld uppå skönt utsirade socklar
stodo med lågande facklor i hand, som kastade skenet
runt kring salen och gästernas krets i de nattliga timmar.
Femtio tjänande tärnor det fanns i det stora palatset;
somliga hade att mala på kvarn guldglänsande vetet,
andra vid vävarna hade sin id eller spunno på slända,
sittande tätt vid varann som löven på resliga poppeln;
också blir linnet så tätt, att det tager ej oljan uti sig.
Ty som Faiakernas männer förstå framför alla i världen
ilande skeppen att styra på hav, så förstå deras kvinnor
konsten att väva i grund, ty gudinnan Athene dem skänkte
skicklighet stor i de skönaste värv och det ädlaste sinne.
Utanför gården det finnes ej långt ifrån porten en trädgård,
tunnland fyra i vidd, som är omkringgärdad med stängsel.
Inne i denna stå resliga träd med lummiga kronor,
aplar och päronträd och granater med glänsande frukter,
ljuvliga fikonträd och oliver, bärande ymnigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
