Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Festlig dag hos Faiakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lutad tillbaka den ene nu jämt uppslungade bollen
högt mot de skuggiga moln, och den andre ett språng upp i luften
tog och den fångade lätt, innan fötterna rörde vid marken.
Men när med bollen de sålunda lekt en stund under luftsprång,
dansade sedan de skönt på den näringsalstrande jorden,
växlande turerna tätt, och ynglingar runtom i ringen
klappade takten därtill, och livligt ljudande larmet.
Men till Alkinoos talade då den ädle Ulysses:
"Konung Alkinoos’ lysande drott över alla Faiaker!
Nyss dina dansare prisade du som de bästa på jorden,
nu är besannat ditt ord; mig häpnad betar, när jag ser dem."
Sade; då fröjdade sig Alkinoos, kraftige drotten,
och han då talade strax till de segelvana Faiaker:
"Hören nu alla mitt ord, I faiakiske drottar och äldste!
Mäkta förståndig vår främmande gäst mig tyckes i sanning.
Låtom oss gästvänskänker då ge, såsom övligt, åt honom.
Tolv storrådande män med konungamakt över folket
styra ju här i vårt land, och jag själv är den trettonde drotten.
Må då envar utav oss nu en nytvådd mantel och livrock
samt en talent av kosteligt guld honom ge i föräring,
och låt oss bringa det samman på stund, så att främlingen genast
får det i händer och glad i sin själ kan gånga till bordet.
Men Eurylaos ock må nu genast försöka att gästen
blidka med gåvor och ord, ty han talade ej, som sig borde."
Så han talte, och alla de då instämde med bifall;
därpå sin härold envar avsände att gåvorna hämta.
Även Eurylaos svarade nu och till härskaren sade:
"Konung Alkinoos, lysande drott över alla Faiaker!
Gärna den främmande blidka jag vill, som du bjuder mig göra.
Detta mitt svärd vill åt honom jag ge, av brons är dess klinga,
fästet av silver är smitt, och med nyutsågat och bländvitt
elfenben är dess skida belagd; han skall mycket det skatta."
Sagt, och det silvernaglade svärd, åt Ulysses han räckte
och med bevingade ord han talte till honom och sade:
"Hell dig, fader och gäst! Om ett kränkande ord här har fallit,
måtte detsamma av vindarna strax bortsopas i luften.
Gudarna låte dig återse ditt land och din maka,
sedan så länge du irrat i nöd, från de älskade fjärran."
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Hell dig också, min vän, och må gudarna giva dig lycka!
Måtte i kommande tid du ej sakna det präktiga svärdet,
som du mig nu med försonliga ord till föräring har givit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
