Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Kikonerna. Lotofagerna. Cyklopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammalunda mig höll på Aiaie den listiga Circe
kvar i palatset hos sig och ville mig hava till make;
aldrig de lyckades dock att beveka mitt hjärta i bröstet,
därför att ljuvare ingenting finns än ens land och föräldrar,
icke en gång om på främmande jord i den rikaste boning
leva man fick, men var fjärran likväl ifrån älskade fränder.
Dock, välan, jag förtälja er vill om den sorgliga hemfärd,
Zeus Kronion mig gav, då jag vände tillbaka från Troja.
Vinden mig förde från Ilion hän till Kikonernas sjöstad,
Ismaros, denna jag härjade strax och försvararna nedhögg.
Sedan i staden vi kvinnor och gods då i myckenhet rövat,
skiftades allt, så att ingen av oss måtte sakna sin andel.
Nu jag förmanade visst mina män, att på ilande fötter
flykta vi skulle vår väg, men de lydde mig ej i sin dårskap.
Vin blev där druckit i mängd, och av getter och får, som vi tagit,
slaktades många på strand jämte oxar med släpande fötter.
Men under tiden Kikonerna brått hade andra Kikoner
kallat ur grannskapet till, som båd’ flera och tapprare voro;
längre de bodde från sjön och förstodo att kämpa från vagnar,
men när så gjordes behov, de till fots emot fienden stredo.
Myllrande fram nu så tätt som löven och blomstren om våren,
kommo de tidigt i gryningens stund; då trädde oss nära
olycksödet från Zeus, och vi skulle då lida förfärligt.
Alla nu ställde sig upp, och vid skeppen vi drabbade samman,
gående löst på varann med de kopparspetsade spjuten.
Medan det morgon var och den heliga dagen i tillväxt,
höllo vi stånd och dem slogo tillbaks, fastän flere de voro,
men när det led mot den tid, då man oxarna löser ur oket,
bragte Kikonernas makt achaiernas söner att vika.
Sex benskenade män ifrån varje av skeppen där föllo,
medan vi andra från död och fördärv oss frälste med flykten.
Därifrån vidare seglade vi med bedrövade hjärtan,
glada att leva likväl, fastän kära kamrater vi mistat.
Dock mina dubbelstävade skepp ej gingo ur stället,
förrn vi med trefalt rop hade kallat envar av de arma,
vilka på slätten där nyss för Kikonernas spjut hade stupat.
Nu molnskockarn Zeus framskickade nordan mot skeppen
med en förfärlig orkan och höljde i svartnade skyar
allt, både jord och hav, och från himmelen sänkte sig natten.
Skeppen då drevos åstad som framstupa, och segeln, de buro,
sletos av vinden itu, ja i stycken tre eller fyra;
därför vi lade i skeppen dem ned för att icke förlisa,
sättande sedan oss ivrigt att ro, tills vi kommo till fastland.
Rastande lågo vi där, uppgivna av trötthet och leda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
