Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Kikonerna. Lotofagerna. Cyklopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilka som dristigt med mig skulle lyfta den väldiga pålen
och i hans öga den borra, så snart som han fallit i sömnen.
Lotten då föll uppå dem, som jag själv skulle önskat att välja,
fyra behjärtade män, och jag själv slöt mig till som den femte.
Hänemot kvällen han drivande kom med sin frodiga fänad
och i den rymliga grottan drev in skönulliga djuren,
alla ihop, och lät ingen bli kvar på den hägnade gården,
antingen anande ont eller manad därtill av en gudom.
Därpå han lyfte den väldiga häll och för öppningen ställde,
satte sig sedan att mjölka båd’ får och de bräkande getter,
allt efter ordning och skick, och släppte de små till att dia.
Men när han hade med iver och fart sina sysslor förrättat,
tvenne kamrater han grep då igen och åt upp dem till kvällsvard.
Nu det gällde; då trädde jag fram till cyklopen och talte,
medan en skål jag i händerna höll av det mustiga vinet:
"Vänta, cyklop, drick nu vin uppå människoköttet, du ätit,
att du må känna, vad dryck som gömdes ombord på vårt fartyg.
Detta som offer åt dig tog jag med, ifall du barmhärtigt
ville förhjälpa mig hem, men du rasar ju bara odrägligt.
Faslige, tror du en människa har mer ibland alla på jorden
kommer till dig på besök, då du icke kan skickligt bete dig?"
Så jag talte; han tog det och drack och fröjdades väldigt,
då av den ljuvliga drycken han njöt, och mig tiggde om mera:
"Bjud som en vän på en tår om igen, och säg mig på stunden
också ditt namn, och en skänk skall du få, som skall göra dig glädje.
Alstrande jorden bär ock åt cykloperna frodiga rankor,
vattnande ymnigt av Zeus, och med stora och fylliga druvor;
ack, men det här var en dryck av ambrosia runnen och nektar."
Så han mig bad, och på nytt slog jag i av det glödande vinet.
Trenne gånger han fick och trenne han drack i sin dumhet.
Men när så vinet till sist omtöcknade sinnet på resen,
talte med inställsammaste ord jag till honom och sade:
"Efter mitt frejdade namn du mig frågar, cyklop, och du gärna
skall det få veta, men giv, som du lovade, också en gästskänk.
Ingen, så lyder mitt namn, och Ingen jag kallades alltid
både av far och av mor och av samtliga vänner därhemma."
Så jag sade, och strax mig den obarmhärtige svarte:
"Ingen den siste skall bli, som jag äter, när jag väl har ätit
alla hans vänner förut, och detta skall vara din gästskänk."
Sagt, och tillbaka på ryggen han föll och låg där med tjocka
halsen åt sidan vänd, och den allbetvingande sömnen
fjättrade honom, men ut ur hans strupe det rann i en störtflod
vin och bitar av människokött, där han kräktes i fyllan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
