Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kommer du månne från Troja nu hit, med skepp och kamrater
irrande kring sedan länge? Har än du ej Ithaka hunnit,
ännu ej återsett uti konungaborgen din maka?"
Så hon talte, och jag då svarade henne och sade:
"Moder, av nöden jag tvangs till att nederstiga i Hades
för att få siaresvar av thebanen Teiresias’ ande,
ty jag ej ännu Achaia har nått och ej heller min hemjord
ännu beträtt, utan irrar alltjämt under lidanden många,
sedan jag först drog åstad med den mäktige drott Agamemnon
fjärran till Ilion, fålarnas bygd, att mot troerna strida.
Men välan, mig detta nu säg och berätta uppriktigt,
huru dig nådde den smärtande död och fyllde ditt öde.
Var det en tärande sot? Eller skedde, att bågens gudinna
Artemis plötsligen kom och med smärtlös pil dig förgjorde?
Säg mig jämväl om min fader och son, som jag lämnade hemma:
äga de ännu min härskaremakt? Eller månne en annan
gripit min spira, och kanske man tror, att jag aldrig skall komma?
Säg mig jämväl om min äkta gemål, vad hon tänker i sinnet,
antingen än hon är kvar hos sin son och det hela bevakar
eller sig redan förmält med den yppersta man bland achaier."
Så jag sade; då svarade strax min vördade moder:
"Ja, din gemål förvisso ännu under trogen förbidan
dväljs i ditt hus, fastän fulla av sorg för henne förflyta
dagar och nätter, så många som gå, och tårar hon gjuter.
Ingen har gripit ännu din mäktiga spira, och okvald
skördar Telemachos konungens fält och sig plägar vid rika
gillena, vilka det hövs rättskipande drott att bevista,
ty överallt blir han bjuden till bords. Din fader på landet
lever och kommer till staden ej mer; ej heller till läger
brukar han längre en säng med täcken och skinande lakan,
utan om vintern, då sover han där, som trälarna ligga,
sträckt invid elden i stoftet och klädd i eländiga kläder,
men under sommarens ljuvliga tid och den frodiga hösten
finner han redo åt sig överallt i sin bördiga vingård
vilobäddar på jord av de nederfallande löven.
Där han ligger betryckt och ruvar på sorgen i hjärtat,
efter din hemkomst längtande jämt och betungad av åldern.
Sammalunda jag själv ju förtärdes och fyllde mitt öde.
Ej i palatset mot mig kom Artemis, bågens gudinna,
och lät mig dö utan kval för den aldrig felande pilen;
icke mig drabbade heller en sot, som ju tar för det mesta
livet ur lemmarna bort med en sakta och ryslig förtvining:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
